Ior april 2001 - juni 2010

Vår allas goa vovve är borta. Jag kan inte fatta, men han är verkligen borta! Ingen Ior som väntar vid grinden när man kommer hem. Ingen Ior som snarkar bredvid sängen. Ingen Ior som hoppar och skuttar och ger våta pussar bara man har varit borta en kort stund. Varför???

Hans problem med fistelgångar i baken hade nu blivit så stort att det inte gick längre. Vi hade inget annat val än att han fick somna in hos vetrinären. Det är så fruktansvärt sorgligt att en sånn sak ska förstöra en annars frisk och glad hund som han var. Han lekade med sin boll hemma i trädgården bara några timmar innan han dog.

Han var alltid lika snäll och god. Stort tålamod med barnen som både klättrade på honom och bråkade med honom. Blev det för besvärligt gick han undan och la sig. Nu skal man aldrig få borra ned näsan i den värma sköna pälsen eller få hans tass i knät då han ville klias bakom örat. Aldrig höra hans flåsande i värmen eller irritera sig över alla hårbollar på golvet. Aldrig mer se när han i full fart kastar sig i vattnet från bryggan för att hämta pinnar som vi kastade. Lycklig var han då han fick simma och bada.

Det kommer att bli tomt, riktigt tomt....

Vila i frid kära Ior, vi saknar dig redan så mycket och vi vill aldrig glömma vilken underbar hund du har varit.

Jag har börjat träna!

Tro det eller ej men nu har jag börjat gå i ett spår i skogen flera dagar i veckan. Spåret är på 5 km med flera branta backar. Puh!

Det som är roligt är att på några få gånger har jag sänkt promenadtiden på de 5 kilometerna med 10 minuter. Inte dåligt om jag själv får säga det. Nu har jag ti8ll och med börjat småspringa lite i bland. Det är det sånn ca 15 år sedan sist jag gjorde så lite ute av träning kan man kanske kalla mig....

Men det jag verkligen ville berätta om var det fantastiska som hände i spåret idag. Jag hittade gula kantareller  

Då jag såg de små gula stå där längs med spåret glömde jag allt som het klocka och tid samt träning. De måtte med hem, så enkelt var det. Min kompis vrängde av sig sin t-shirt och vi bar dem  hem i den (hon hade en tröja till, så ni inte tror vi är heltokiga). Trots detta avbräck i träningsrundan kom vi i mål ca 5 minuter snabbar än vad vi gjorde första gången vi gick runt detta spår. Duktiga är vi!!!

Och gott ska det bli med kantarellsås i morgon  

Jag vet jag vet att det är evigheter sedan sist jag bloggade och jag har känt pressen från "alla" kanter ( ok från min mamma då ) så nu skal jag äntligen skriva lite igen.

Idag då vi gick till dagis hade vi med oss vår gamla hund Ior som våra barn är vana med och tycker väl att han är av normal storlek när det gäller jyckar. Han är ca 75 cm hög och väger 65 kilo. Alltså de är vana med stora hundar. På väg till dagis träffer på på en valp av typ border collie. Den var inte fullvuxen men åndå inte speciellt liten. Andra vill nog säga att det var en hund av normal storlek. Den var sprallig och jättesöt. Det roliga var att när Tyra fär öga på den hunden utbryter hon:"Titta mamma en kissekatt!"  Hmmm....

Regn idag efter flera dagar finväder. Barnens regnkläder och gummistövlar lämnade gubben på dagis här om dagen. Jag skickar in Noa på sin avdelning med orden att han får ta på sig sina regnkläder och gummistövlar. Jag följer med Tyra in på sin avd. och hittar inte hennes regnbyxor i stl 98 men Noas i stl 128. Jag skyndar tillbaka till Noa för att byta och där står han färdigpåklädd med regnbyxor som når nästan ned på knäna.... Han har inte märkt att det var något konstigt?!!

Ja va säger man. Det är verkligen skilnad när det gäller kön och kläder.

Annars går denna veckan i fotbollens tecken. Noa går på fotbollskola hela veckan och det tycker han är kanon. ÖSK here we come