Nu har jag gett mig in i något som jag kanske inte skulle. Vi var ett gäng (nattsjuksköterskor) på jobbet som fick för oss att vi skulle vara med på Jogga Jorden runt i Karslundsspåret. Det går ut på att gå/jogga så långt som möjligt på 2 veckor. Spåren är på 3,5 och 10 km och allt vi går blir registrerad och visas hemsidan som uppdateras varje dag. Detta är oxå en tävling så man kan vinna olika vinster varje dag samt att man till slut tävlar om en Kinaresa. Så dum som jag var så sa jag att självklart skulle jag med  

Noa på 5 år har varit med i spåret i går och idag. Igår gick vi 3km och det tyckte han var peace of cake så idag ville han minsann gå 6 km. Vi gjorde så och det var lagom gnälligt sista km. Då blev det mera intressant med blåbären i skogen än att komma först i mål. Men han var kanonduktig tycker jag.

När vi åkte ut i spåret började det att rägna rätt kraftigt och Noa och jag hade inga regnkläder. Jag sa åt Noa att vi kanske kunde vänta lite i bilen för att se om det gav med sig snart, men då säger min lilla ivriga knott: " Men mamma, regn är inte farligt. Kom nu så går vi."

Så det gjorde vi   

4 dagar har vi gått och jag har kommit upp i 35 km totalt. Om ni tycker det är mycket så kan jag säga att han som leder har gått 106 km!!!

Hallå..är det möjligt? Inte nog med det så ligger vi 2 km i snitt bakom nattens omvårdnadspersonal. Gissa om vi får höra det....

Så nu har tävlingsinstinktet vaknat. Om jag inte bloggar på ett tag så förstår ni varför: Jag finns i spåret  

Dagens kommentar från Noa 5 år då han duschade med mig:

"Mamma, varför pekar dina tuttar nedåt och inte utåt?"

Ja vad svarar man?

"Alla" jag känner tyckte att jag inte var klok som skulle gå på stan för att få en liten glimt av kungafamiljen idag. De "alla" som jag pratar om är de samma som "aldrig" läser Se&Hör och "aldrig" skulle titta på såpor på tv. Undrar då på varför jag inte var ensam på stan idag? Det var fullt av folk och man kom knappt fram någonstans. Min kompis och jag fick tränga oss fram och hålla upp kameran så högt vi kunde och ta kort i full fart och hoppas att en eller annan kunglighet fastnade på korten. Så inte var det bara jag som var korkad i Örebro idag i varjefall. Jag är i varjefall ärlig och säger att jag tyckte det var jättekul att se kungafamiljen. Är absolut ingen royalist och är egentligen emot monarkiet men jag måste ändå medge att vi har en underbar kungafamilj. Vilka är vackrare än Vickan och Madde? Och Carl Philip är väl ändå rätt snygg han med.

Vi fick ett hett tips om att han skulle ut i kväll ioch att han då kom till matt gå till Brasseriet. Vi var där i dag och åt deras underbara Cesar sallad. Vi tänkte gå dit igen lite senare men vi orkade inte det, småbarnsmorsor som vi är. Så nu är man hemma i soffan igen och tittar på korten av kungafamiljen och tänker att; näh någon annan får ha kul med prinsen i baren i kväll  

Var tog tiden vägen? Igår låg jag på BB och hade fått världens gulligaste bebis och idag började han i skolan. Jag förstår inte hur tiden kan gå så fort. Jag har skolbarn! Noa har verkligen sett fram emot att börja i förskoleklass. Nu är han stor kille! Han får gå på fritids istället för dagis och man får ha både sparkcycklar och skateboard med sig i skolan. Vilken lyx  

Dagen började med tal och sång på skolplatsen. Sedan fick alla i Noas klass gå upp med 6:ans barn för att få rosor av de. Så fick vi föräldrar följa med in i klassrummet var barnen satt i en ring på en stor matta på golvet. Var tog skolbänkarna vägen? Efter lite information fick vi gå ut igen. Då kom glassbilen körande in på skolgården och delade ut glass till alla barnen. Ja vad säger man? Skolan har i varjefall förändrats sedan en annan gick.

Ja nu är det i gång, 13 år med skola. Stackars barn  

Noa på sin första skoldag

Rosen som han fick av en elev i 6:an.

Glassbilen delade ut glass.  

Nu har jag försökt göra något jag aldrig har gjort förut. Jag har tagit några kort från i sommar och satt ihop till en liten filmsnutt. Inte så svårt faktiskt om man får hjälp som jag fick. Jag ringde min kompis i Norge som kan allt när det gäller sånt. Så nu får ni se resultatet här. Ingen ljud tyvärr. Tänkte lägga på musik men det får jag lära mig på nästa lektion Heidi  

Tyra är livrädd för att gå miste om något. Speciellt om hennes favorit Gråtass är med. För er som inte vet vad Gråtass är så är det en liten grå traktor som har ett eget show med teater och sång i Norge. Mycket roligt för små barn och alltså Tyras stora hjälte. Vi har en dvd med en Gråtass föreställning som hon säkert har sett 100 gånger (utan att överdriva). När hon hör musiken sjunger hon med och blir hur glad som hälst. I går åkte vi bil och hon blev trött som hon alltid blir av bilåkning. Här ser ni hur trött man kan vara men samtidigt hur hon kämpar för att inte gå miste om Gråtass.