Idag vinkade Tyra och log när jag lämnade henne på dagis. Min lilla flicka har blivit stor. Inte helt fritt för att hjärtat blöder lite med tanken på att denna tiden med henne hemma är slut. Nästa vecka börjar jag och jobba igen. Lite vemodigt är det nu som man vet att det är sista gången man är föräldraledig.

Noa tycker det är toppen nu som han kan vara mera på dagis än 15 timmar som är max när man har en förälder hemma. De säger att det är för barnens bästa att det är så få timmar i veckan men jag undrar vem det är bäst för när ens son grinar där hemma för att han inte får vara på dagis och leka med sina kompisar? Det hade kanske varit bättre att låta varje familj själv kunde bestämma tiderna som passar just dom? Men forsöker man komma med ett sånt utsagn kommer proteststormen "Vill ni inte vara med era barn?" eller "Ni skal vara glada ni kan lämna barnen alls nu som ni är hemma". Det kanske hade varit annerlunda om det hade varit många andra barn hemma att leka med men det finns det inte. De lediga dagarna vi har brukar vi att gå till olika lekplatser i området och där är vi själva. Möjligtvis att det kan finnas några 1-2 åringar där med sina föräldrar men inte några som min 5 åring kan leka med. Så han tycker det är pest och pina och inte vara på så mycket på dagis.