Nu har jag gett mig in i något som jag kanske inte skulle. Vi var ett gäng (nattsjuksköterskor) på jobbet som fick för oss att vi skulle vara med på Jogga Jorden runt i Karslundsspåret. Det går ut på att gå/jogga så långt som möjligt på 2 veckor. Spåren är på 3,5 och 10 km och allt vi går blir registrerad och visas hemsidan som uppdateras varje dag. Detta är oxå en tävling så man kan vinna olika vinster varje dag samt att man till slut tävlar om en Kinaresa. Så dum som jag var så sa jag att självklart skulle jag med  

Noa på 5 år har varit med i spåret i går och idag. Igår gick vi 3km och det tyckte han var peace of cake så idag ville han minsann gå 6 km. Vi gjorde så och det var lagom gnälligt sista km. Då blev det mera intressant med blåbären i skogen än att komma först i mål. Men han var kanonduktig tycker jag.

När vi åkte ut i spåret började det att rägna rätt kraftigt och Noa och jag hade inga regnkläder. Jag sa åt Noa att vi kanske kunde vänta lite i bilen för att se om det gav med sig snart, men då säger min lilla ivriga knott: " Men mamma, regn är inte farligt. Kom nu så går vi."

Så det gjorde vi   

4 dagar har vi gått och jag har kommit upp i 35 km totalt. Om ni tycker det är mycket så kan jag säga att han som leder har gått 106 km!!!

Hallå..är det möjligt? Inte nog med det så ligger vi 2 km i snitt bakom nattens omvårdnadspersonal. Gissa om vi får höra det....

Så nu har tävlingsinstinktet vaknat. Om jag inte bloggar på ett tag så förstår ni varför: Jag finns i spåret