Ior april 2001 - juni 2010

Vår allas goa vovve är borta. Jag kan inte fatta, men han är verkligen borta! Ingen Ior som väntar vid grinden när man kommer hem. Ingen Ior som snarkar bredvid sängen. Ingen Ior som hoppar och skuttar och ger våta pussar bara man har varit borta en kort stund. Varför???

Hans problem med fistelgångar i baken hade nu blivit så stort att det inte gick längre. Vi hade inget annat val än att han fick somna in hos vetrinären. Det är så fruktansvärt sorgligt att en sånn sak ska förstöra en annars frisk och glad hund som han var. Han lekade med sin boll hemma i trädgården bara några timmar innan han dog.

Han var alltid lika snäll och god. Stort tålamod med barnen som både klättrade på honom och bråkade med honom. Blev det för besvärligt gick han undan och la sig. Nu skal man aldrig få borra ned näsan i den värma sköna pälsen eller få hans tass i knät då han ville klias bakom örat. Aldrig höra hans flåsande i värmen eller irritera sig över alla hårbollar på golvet. Aldrig mer se när han i full fart kastar sig i vattnet från bryggan för att hämta pinnar som vi kastade. Lycklig var han då han fick simma och bada.

Det kommer att bli tomt, riktigt tomt....

Vila i frid kära Ior, vi saknar dig redan så mycket och vi vill aldrig glömma vilken underbar hund du har varit.