Jag har bott i Sverige i 12 år. Det är rätt länge tycker jag. Har alltså bott här 1/3 av mitt liv. På dessa 12 år har jag lärt mig språket rätt så bra och jag har anpassat mitt liv här i Sverige. Jag är fortfarande inte svensk medborgare för att poängtera det än en gång, men jag känner en tillhörighet här som om jag skulle vara svensk ändå. Det är alltså sällan att jag inte känner gemenskapen och att jag inte kan skratta åt olika svenska skämt. Ni vet sånna skämt som man måste bo och leva där för att förstå. (Som till eksempel Öystein Sunde hjemme i Norge, man må väre nordmann for å forstå humoren ikke sant?) Jaja nok om det. Det jeg ville si var att i kväll hände det något som gjorde att jag kände mig utanför. Jag är inte svensk! Var med en kompis på konsert med Peter Jöback. Han är underbar! Båda att titta på och lyssna på tycker jag. Fram till idag har jag faktiskt inte lyssnat mycket på honom, men vem har inte hört hans julskiva till exempel? Så jag gick dit med högsta förväntningar. Jag visste såklart att det inte skulle bli julsånger men jag tänkte att det kommer säkert många andra bra. Och det gjorde det! Han var kanonbra!

Så fram till mitt poäng. Mitt i konserten sjunger han en låt som heter "Guldet rinner ut i sanden" eller nåt. Då reser alla sig och klappar. Alla är i extas...Min kompis säger med tårar i ögonen att detta är hennes favorit och den hon väntade på....Men hallåå nu har jag missat nåt. Jag har ALDRIG hört denna låt. Min kompis tittar på mig som om mitt huvud har ramlat av eller nåt.   

Hur är det möjligt undrar hon? Det är ju från Kristina från Dufvemåla. Och? Är det en film eller vad är det? Då skakar min kompis på huvudet och säger att nu förstår hon att jag är norsk. Jaha så vet ni det. Jag  är norsk  

Men Peter är fortfarande underbar